27 Januari 2011 vart det ett + på graviditetstestet, efter flera års försök att bli gravida blev jag äntligen det<3Här är berättelsen om hur allt gick till; När jag och maken var nyförlovade så vart jag gravid men under hemska omständigheter blev det abort, jag gråter mer än ofta i smyg när jag tänker på det men hur jag gärna än vill kan jag inte få tillbaka barnet vi förlorade( detta hände 2007) Varje förbaskade månad när mensen hoppa över så trodde man att nu, nu är jag med barn meeen likt förbannat så kom mensen den månaden, det har slitit hårt på förhållandet att inget hände! Hallå vi hade ju vart gravida så varför vart det nu så svårt? Alla råd man har fått under åren, inget hjälpte =( Värst av allt var nog avundsjukan, alla verkligen ALLA verka ju bli gravida.... Alla utom jag.... Hösten 2010 friade jag till min man R på jobbet ( efter många års tjat om äktenskap & lika många gånger som jag fria sa han nej) & han sa JA!! Snabbt skulle det gå, 3 månader senare 20101212 sa vi JA till varandra omgivna av människor som var där bara för våran skull <3 Sen i Januari börja jag få så himla ont i brösten (vilket jag alltid får vid mens) men denna gången kändes det annorlunda! Jag var illamående på morgonen & magen var i uppror hela tiden... Jag gjorde 2 gravtest men båda var negativa men så 27 Januari var vi hos en kompis på middag & hon fick mig till att köpa ett gravtest till, direkt vi kom in till henne gick jag & gjorde testet & nu var det + =)))) Herregud jag hoppa ur badrummet & sa till R: vi ska ha barn, jag är gravid!! Lyckan var total =) Alla var såå glada för våran skull! Vi fick flytta ifrån huset vi hyrde för det var för dåligt & ha ett litet barn i så vi flytta till en lägenhet. På ultraljudet såg allt bra ut & vi skulle få en liten kille 28 september skulle han komma enligt beräkningarna.. Tiden gick, den lille var väldigt lugn i magen... 3 månader kvar börja jag tycka att saker inte var som det skulle, han var för lugn! Varje gån vi var på MVC så vart hjärtljuden lägre men min konstiga barnmorska sa att det var helt normalt. Så en dag hade han inte rört sig på HELA dagen & vi ringde BB & fick komma in direkt.. Allt var normalt han var bara en väldigt lugn kille fick vi höra men jag kände att så var det inte men hem åkte vi.. 2 september V36+2 åkte jag till vårdcentralen för att ta prover (jag hade väldigt högt blodtryck under grav men ingen havandeskapsförgiftning) nu hade proverna ändrat sig jag hade fått havandeskapsförgiftning! Barnmorskan ville att jag skulle ringa BB, dom på BB ville att jag skulle komma in direkt, ta med väskan & alla pappren sa dom. Vi åkte & skojade om att tänkt om vi blir föräldrar ikväll =) Väl på BB verka allt lugnt till en början sen hände det, hjärtslagen på Timo sjönk drastiskt men repa sig fort, läkaren trodde han låg på pulsådern.. sen hände det igen & igen... Vi lägger in dig på observation inatt.. R ringde våra föräldrar & berätta. Runt 22.15 koppla dom på mig CTG (kollar bebisens hjärtfrekvens) den låg på runt 40 slag i minuten, Konstigt sa BM, har jag fått den fel? Hjärtfrekvensen vart lägre & lägre då förstod BM att den inte satt fel, han höll på att dö! Han måste ut NU skrek hon, hon slängde sig på larm knappen... Det tjöt på hela BB.... Min värld stannade upp... Måtte detta va en mardröm tänkte jag.. 22.40....Jag: lever han?! inget svar.... LEVER HAN?! BM. ja, men det är bråttom.... Vi hinner inte sätta ryggmärgsbedövning, vi söver dig.... vi måste göra att akut kejsarsnitt, det är bråttom.... 22.45... mot operation... kysste R hejdå.... narkosläkarens ord: nästa gång du öppnar ögonen är du mamma..... allt vart svart..... Öppnar ögonen.. fruktansvärd smärta i magen.. en sköterska kommer fram.. Hej Sandrah, du har fått en väldigt,väldigt liten son, han väger endast 1515g! Allt var bra annars<3 dom kommer snart på besök till dig.. jag kollar upp i spegeln & där kommer världens stoltaste pappa med en vagn & går <3 våran BM var med åxå... Där låg han, våran prins <3 så liten men så perfekt <3 1515g & 41cm lång! Lillen mådde hur bar som helst bara han fick komma ut till oss =) vi fick stanna på neonatal avdelningen i 10 dagar sen fick vi åka hem, Timo fick sondmatas i 18 dagar sen hel ammade jag. Om 19 dagar fyller våran lille prins 1 år <3 Han är ikapp kurvan & mår hur bra som helst =) Imorgon ska vi till BVC & då lämnar jag vikt & längd. Nu har ni fått läst om hur detta gick till men en sak måste jag tillägga & det är att min gamla BM var skyldig till att det höll på & gå galet för hon skulle ha sett alla varningssignaler sa dom på BB!! Nä nu ska jag snosa på lill prinsen tills han somnar <3

Natti Natti <3